Tomma tunnor bullrar mest
Sverigedemokraterna finns nu preliminärt representerade i 245 kommuners fullmäktigeförsamlingar. På en del håll i landet har man ändå viss förtröstan, och resonerar så här: Ge dem fyra år, så kommer väljarna att rösta bort dem nästa gång när de ser att de inte åstadkommer något. En slags politisk kaosteori, om man vill.
Här i Blekinge och Skåne har vi erfarenhet av SD sedan ett par mandatperioder tillbaka. I övriga delar av landet har de fått sitt genombrott först i år. Exemplen från Blekinge och Skåne borde kunna ge en fingervisning om hur det kan komma att se ut framöver även i andra kommuner. Av årets valresultat här i Ronneby att döma fungerar inte kaosteorin. I 2006 års val tog tre Sverigedemokrater plats i kommunfullmäktige. Av dessa har en hörts, en har inte hörts alls och en har hoppat av under mandatperioden. De tre ledamöterna har offentligen förolämpat varandra, polisanmält varandra respektive anmält varandra till socialnämnden för bidragsfusk.
I fullmäktige har de inte gjort något intryck. En har som sagt hoppat av partiet och är politisk vilde.
Enligt kaosteorin borde ett sådant händelseförlopp vaccinera Ronneby mot inval av Sverigedemokrater för lång tid framöver. Inte då. Vid gårdagens val fick de nästan fördubblat röstetal; fem SD-ledamöter tar plats i det nya kommunfullmäktige.
Läs det igen: Fem SD-ledamöter.
Är 9,8 procent av Ronnebyborna verkligen så nöjda med det arbete som uträttats av de tre SD-ledamöterna som valdes in 2006? Alldeles bortsett från vad Sverigedemokraterna är för typ av parti - vet deras väljare verkligen vad de röstar på?
Man kan bara konstatera att Sverigedemokraternas väljare verkar vara av en annan sort. Missnöjet är överordnat resultaten. Då gör det inget om man röstar in en del tomma tunnor. För det är trots allt de som bullrar mest.
Här i Blekinge och Skåne har vi erfarenhet av SD sedan ett par mandatperioder tillbaka. I övriga delar av landet har de fått sitt genombrott först i år. Exemplen från Blekinge och Skåne borde kunna ge en fingervisning om hur det kan komma att se ut framöver även i andra kommuner. Av årets valresultat här i Ronneby att döma fungerar inte kaosteorin. I 2006 års val tog tre Sverigedemokrater plats i kommunfullmäktige. Av dessa har en hörts, en har inte hörts alls och en har hoppat av under mandatperioden. De tre ledamöterna har offentligen förolämpat varandra, polisanmält varandra respektive anmält varandra till socialnämnden för bidragsfusk.
I fullmäktige har de inte gjort något intryck. En har som sagt hoppat av partiet och är politisk vilde.
Enligt kaosteorin borde ett sådant händelseförlopp vaccinera Ronneby mot inval av Sverigedemokrater för lång tid framöver. Inte då. Vid gårdagens val fick de nästan fördubblat röstetal; fem SD-ledamöter tar plats i det nya kommunfullmäktige.
Läs det igen: Fem SD-ledamöter.
Är 9,8 procent av Ronnebyborna verkligen så nöjda med det arbete som uträttats av de tre SD-ledamöterna som valdes in 2006? Alldeles bortsett från vad Sverigedemokraterna är för typ av parti - vet deras väljare verkligen vad de röstar på?
Man kan bara konstatera att Sverigedemokraternas väljare verkar vara av en annan sort. Missnöjet är överordnat resultaten. Då gör det inget om man röstar in en del tomma tunnor. För det är trots allt de som bullrar mest.
