Hold hovedet koldt!
Vilken bild har vi av Profeten Muhammed?
Vad är det verkligt allvarliga med karikatyrerna av Muhammed? Är det verkligen Muhammed som avbildas, eller västerlänningars nidbild av "araben", muslimen, terroristen? Som muslim har man förstås en inre idé om hur man tänker sig Muhammed, även om man inte sätter ansikte på honom. Men den inre idén ligger troligen närmre en ung, fridsam, from man än den skäggiga galningen med bomb i turbanen som sägs föreställa profeten i en av Jyllands-Postens karikatyrer. Är det då inte förståeligt att muslimer reagerar på teckningarna som ytterligare ett påhopp i en lång tradition av förföljelse från västvärlden?
Det snällaste man kan säga om Jyllands-Postens chefredaktör Carsten Juste är att han varit aningslös. Att publicera karikatyrer av Muhammed är visserligen inte förbjudet, och skall i tryckfrihetens namn inte vara det heller. Men det är omdömeslöst och plumt. Bara för att tryckfrihet och yttrandefrihet tillåter det, är det inte något som måste göras. Några har framfört argumentet "men vi kristna tål att man skämtar med Jesus, då måste muslimer tåla att man skämtar med Muhammed". Då har man inte förstått vilken verkan det får. Att vara muslim i ett land där islam är statsreligion, där tryckfrihet saknas och staten kontrollerar all press, är inte detsamma som att vara sekulariserat kristen i ett sekulariserat kristet land med demokrati, tryckfrihet och religionsfrihet. Det är cirka trehundra års utveckling som lett dithän i Västeuropa. I de flesta muslimska länder har den processen över huvud taget inte startat.
Att skända Jesus eller att bränna danska flaggor är inget som bekommer oss nämnvärt. Vi har en satirisk tradition som tillåter det mesta, och en avslappnad hållning till symboler. Men profeten Muhammed får inte avbildas. Den enda jämförbara "symbolhandling" jag kan komma på, som påverkat västvärlden lika mycket som Muhammedkarikatyrerna, är terrordåden mot World Trade Center 2001. I delar av den islamiska världen upplevs publiceringen av teckningarna som ett attentat riktat mot deras tro, deras världsbild och värdegrund. Det är inte konstigt att de nu känner sig angripna och handlar därefter. Då räcker det inte att vi hänvisar till att våra länder har demokrati och yttrandefrihet, och att man därför måste få driva med Muhammed. Ett land vars lagar inte förbjuder avbildning av profeten förtjänar, med islamiskt sätt att tänka, beteckningen "skurkstat". Om det är detta vi menar med demokrati och yttrandefrihet, lär det dröja länge innan vi övertygar länderna i Mellanöstern om att vårt samhällssystem är något som är värt att ta efter.
Nu har situationen utnyttjats för andra syften. Det har varit lätt att kanalisera medborgarna mot den yttre fienden, för de ändamål man nu vill göra det: Bränna ambassader, demonstrera mot väst i största allmänhet eller rekrytera självmordsbombare för terrordåd i Europa. Uppretade människomassor kommer aldrig att glömma västs oförrätt. Jag hörde Danmarks utrikesminister Per Stig Møller på radion i går, han talade om att "holde hovedet koldt". Det är nog det enda att göra just nu. Gå för allt i världen inte med på att publicera Muhammedbilderna i fler tidningar, för att "markera Västvärldens frihet" eller något annat. När Salman Rushdie skrivit Satansverserna tog det ungefär tio år innan stormen lagt sig. Den här stormen är värre att rida ut. Det bästa vi kan göra är att öka förståelsen för varandras sätt att tänka, helt utan konfrontation och provokation.
Vad är det verkligt allvarliga med karikatyrerna av Muhammed? Är det verkligen Muhammed som avbildas, eller västerlänningars nidbild av "araben", muslimen, terroristen? Som muslim har man förstås en inre idé om hur man tänker sig Muhammed, även om man inte sätter ansikte på honom. Men den inre idén ligger troligen närmre en ung, fridsam, from man än den skäggiga galningen med bomb i turbanen som sägs föreställa profeten i en av Jyllands-Postens karikatyrer. Är det då inte förståeligt att muslimer reagerar på teckningarna som ytterligare ett påhopp i en lång tradition av förföljelse från västvärlden?
Det snällaste man kan säga om Jyllands-Postens chefredaktör Carsten Juste är att han varit aningslös. Att publicera karikatyrer av Muhammed är visserligen inte förbjudet, och skall i tryckfrihetens namn inte vara det heller. Men det är omdömeslöst och plumt. Bara för att tryckfrihet och yttrandefrihet tillåter det, är det inte något som måste göras. Några har framfört argumentet "men vi kristna tål att man skämtar med Jesus, då måste muslimer tåla att man skämtar med Muhammed". Då har man inte förstått vilken verkan det får. Att vara muslim i ett land där islam är statsreligion, där tryckfrihet saknas och staten kontrollerar all press, är inte detsamma som att vara sekulariserat kristen i ett sekulariserat kristet land med demokrati, tryckfrihet och religionsfrihet. Det är cirka trehundra års utveckling som lett dithän i Västeuropa. I de flesta muslimska länder har den processen över huvud taget inte startat.
Att skända Jesus eller att bränna danska flaggor är inget som bekommer oss nämnvärt. Vi har en satirisk tradition som tillåter det mesta, och en avslappnad hållning till symboler. Men profeten Muhammed får inte avbildas. Den enda jämförbara "symbolhandling" jag kan komma på, som påverkat västvärlden lika mycket som Muhammedkarikatyrerna, är terrordåden mot World Trade Center 2001. I delar av den islamiska världen upplevs publiceringen av teckningarna som ett attentat riktat mot deras tro, deras världsbild och värdegrund. Det är inte konstigt att de nu känner sig angripna och handlar därefter. Då räcker det inte att vi hänvisar till att våra länder har demokrati och yttrandefrihet, och att man därför måste få driva med Muhammed. Ett land vars lagar inte förbjuder avbildning av profeten förtjänar, med islamiskt sätt att tänka, beteckningen "skurkstat". Om det är detta vi menar med demokrati och yttrandefrihet, lär det dröja länge innan vi övertygar länderna i Mellanöstern om att vårt samhällssystem är något som är värt att ta efter.
Nu har situationen utnyttjats för andra syften. Det har varit lätt att kanalisera medborgarna mot den yttre fienden, för de ändamål man nu vill göra det: Bränna ambassader, demonstrera mot väst i största allmänhet eller rekrytera självmordsbombare för terrordåd i Europa. Uppretade människomassor kommer aldrig att glömma västs oförrätt. Jag hörde Danmarks utrikesminister Per Stig Møller på radion i går, han talade om att "holde hovedet koldt". Det är nog det enda att göra just nu. Gå för allt i världen inte med på att publicera Muhammedbilderna i fler tidningar, för att "markera Västvärldens frihet" eller något annat. När Salman Rushdie skrivit Satansverserna tog det ungefär tio år innan stormen lagt sig. Den här stormen är värre att rida ut. Det bästa vi kan göra är att öka förståelsen för varandras sätt att tänka, helt utan konfrontation och provokation.
