gemene man

Det är jag som är gemene man

Var får jag allt ifrån? Del 2

Publicerad 2006-06-11 00:17:38 i Från scen och cabaret

För ett tag sedan fyllde revymakaren Karl Gerhard 115 år. Nej, det gjorde han förstås inte, det är få förunnat att bli så gamla. I själva verket dog han den 22 april 1964, ungefär en vecka efter sin 73-årsdag. Då hade han hållit på i så gott som ett sträck sedan scendebuten i revyn "Chauffeur" på Folkteatern 1918, att roa och häckla. Över 60 revyer hade det blivit, alltså mer än en per år. Många av revyerna arbetades om flera gånger under spelperioden, för att hela tiden spegla det allra senaste som hänt i landet.

Varför är då Karl Gerhards verk så, om inte okänt, så åtminstone lite spritt, i dag? Han skrev ju trots allt över 4000 sånger. Den stora orsaken torde vara just att han alltid vinnlade sig om att vara så aktuell som möjligt. De personer och företeelser han ironiserade över, är bortglömda i dag. Hans revykupletter är därför mer eller mindre obegripliga för nutida lyssnare, om man inte får en gedigen notapparat till.

Några visor är dock fortfarande allmänt kända och spridda, och kans till och med utantill av enstaka tolkare: Gungorna och karusellen är en, Jazzgossen, Det rara gamla paret och En katt bland hermelinerna är några andra. Och så förstås den ökända Hästen från Troja. I år har faktiskt den första regelrätta "Karl Gerhard-coverskivan" kommit ut, av Magnus Uggla, som sagt att han ser sig som en modern Karl Gerhard.

Hur har då jag påverkats av Karl Gerhard? Vad motiverar att han får en artikel under min rubrik "Var får jag allt ifrån?" här i min blogg? (Se för övrigt första artikeln, om Flanagan & Allen, här). Tja, ingen revymakare i Sverige kan väl vara helt opåverkad av Karl Gerhard. Så tongivande var han under de nära 50 år han höll på. Han var oöverträffad, och är nog så än i dag, i sin träffsäkerhet och satiriska udd i kupletterna. Kupletterna förresten, de följde oftast ett mönster som många tagit efter, och där jag också gör mina små försök då och då: Att en slagfärdig refrängrad upprepas gång på gång, varje gång syftande på något nytt, helst med en överraskande effekt.

Till spexet "Under kilten" 2005 använde jag förresten en melodi som i utländskt original heter "Wheezy Anna". Jag visste då att samma melodi tidigare använts av Sten-Åke Cederhök, med titeln "Kal den lelle" (se min kommande revyhistoriska artikel om Sten-Åke), och av Lundaspexarna, då med en text om Otto von Bismarck. Men under arbetet med spexet kom det också till min kännedom att Karl Gerhard varit före både Sten-Åke och Lundaspexarna med Wheezy Anna-melodin, i revyn Mitt vänliga fönster, 1934. Kupletten hette Hallelujah, och finns utgiven av Naxos på samlings-cd:n "Jazzgossen. 20 originalinspelningar från åren 1947-1954".

Det finns ett Karl Gerhard-sällskap. Det bildades 1984 och har en hemsida med adressen www.jazzgossen.com . Naxosskivan som nämns ovan kan förresten beställas genom dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Gemene man

Arkivarie vid statlig myndighet. Vitsighetsidkare på lediga stunder.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela