God Jul
God morgon. Har ni firat klart julen än?
Jag frågar, därför att julen kommer tidigare och tidigare för varje år. I själva verket - och här kommer en ny spaning, häromdagen gjorde jag ju en förutsägelse om dansbandsmusikens utveckling - i själva verket tror jag att julen kommer att förskjutas. Eller, fortsätta att förskjutas rättare sagt.
För oss i Norden infaller ju julen i dag, den 24 december, julafton. Efter den här toppunkten på julfirandet återstår bara några meningslösa vilodagar. Likadant är det i Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Men i resten av den julfirande världen firar man julen den 25.
Min teori är den här: En gång i tiden visste förstås vi också att julen firas på juldagen. Men vi är av någon anledning ett otåligt folk. Någon tyckte, kan vi inte smaka lite av julmaten redan i kväll? Så blev julaftons kväll till en festhögtid. Så småningom blev hela julaftonsdagen starten på julen. Barnen skulle inte behöva vänta till juldagens morgon på sina julklappar, de fick dem redan på julafton i stället. Jultomten gladdes en smula åt detta, han får ett dygn till på sig att dela ut klappar över världen.
Vad har hänt nu? Jo, barnen får sin första julklapp redan den 23, så blir väntan mindre lång. Vi har inarbetad tid så att vi kan gå hem från jobbet vid lunch. Vi provsmakar skinkan på uppesittarkvällen, det kan väl inte göra något? Allt mer förskjuts julen till det som vi kallar "lille-julafton".
Min spaning är alltså: Snart kommer vi alla att se den 23 december som den huvudsakliga julfirardagen! Sedan kommer en julafton av ingenting, en juldag av ingenting och en annandag jul av ingenting. Bara ännu en dag för våra splittrade familjer att resa runt och upprepa firandet i olika konstellationer. Och det kommer inte att stanna därvid. Julen kommer att fortsätta vandra i almanackan. Åtminstone i vårt otåliga bälte, den anglosaxiska världen håller fast vid juldagen.
I eftermiddag kommer Kalle Anka och hans vänner och önskar god jul. Se upp, så länge ni kan se tomtarnas verkstad och Musse och Långben och Snövit och Robin Hood klockan 15 på julafton har ännu inget allvarligt hänt. Men när ni hör Bengt Feldreich sjunga med i "Ser du stjärnan i det blå" redan den 23, då har förskjutningen redan skett.
God Jul, när helst ni firar den!
Jag frågar, därför att julen kommer tidigare och tidigare för varje år. I själva verket - och här kommer en ny spaning, häromdagen gjorde jag ju en förutsägelse om dansbandsmusikens utveckling - i själva verket tror jag att julen kommer att förskjutas. Eller, fortsätta att förskjutas rättare sagt.
För oss i Norden infaller ju julen i dag, den 24 december, julafton. Efter den här toppunkten på julfirandet återstår bara några meningslösa vilodagar. Likadant är det i Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Men i resten av den julfirande världen firar man julen den 25.
Min teori är den här: En gång i tiden visste förstås vi också att julen firas på juldagen. Men vi är av någon anledning ett otåligt folk. Någon tyckte, kan vi inte smaka lite av julmaten redan i kväll? Så blev julaftons kväll till en festhögtid. Så småningom blev hela julaftonsdagen starten på julen. Barnen skulle inte behöva vänta till juldagens morgon på sina julklappar, de fick dem redan på julafton i stället. Jultomten gladdes en smula åt detta, han får ett dygn till på sig att dela ut klappar över världen.
Vad har hänt nu? Jo, barnen får sin första julklapp redan den 23, så blir väntan mindre lång. Vi har inarbetad tid så att vi kan gå hem från jobbet vid lunch. Vi provsmakar skinkan på uppesittarkvällen, det kan väl inte göra något? Allt mer förskjuts julen till det som vi kallar "lille-julafton".
Min spaning är alltså: Snart kommer vi alla att se den 23 december som den huvudsakliga julfirardagen! Sedan kommer en julafton av ingenting, en juldag av ingenting och en annandag jul av ingenting. Bara ännu en dag för våra splittrade familjer att resa runt och upprepa firandet i olika konstellationer. Och det kommer inte att stanna därvid. Julen kommer att fortsätta vandra i almanackan. Åtminstone i vårt otåliga bälte, den anglosaxiska världen håller fast vid juldagen.
I eftermiddag kommer Kalle Anka och hans vänner och önskar god jul. Se upp, så länge ni kan se tomtarnas verkstad och Musse och Långben och Snövit och Robin Hood klockan 15 på julafton har ännu inget allvarligt hänt. Men när ni hör Bengt Feldreich sjunga med i "Ser du stjärnan i det blå" redan den 23, då har förskjutningen redan skett.
God Jul, när helst ni firar den!
