Kommer tomten från Lönsboda? 2
I vanliga fall brukar jag hålla hårt på traditionen och låta julgranen och de andra julsakerna stå framme till tjugondag Knut. Varken kortare eller längre. Men de senaste dagarna har jag kommit hem sent på kvällarna och åkt iväg tidigt på morgnarna, så julgranen fick faktiskt tjänstgöra på övertid i två dagar.
Mina grannar må ha tittat snett på mig och skvallrat i närbutiken om den där galningen som fortfarande har sin julgran uppe. Det kan inte hjälpas. Men ljusstakarna och adventsstjärnan plockade jag faktiskt ner i onsdags, på rätta dagen. Och i dag blev det hur som helst dags för granen. Helt osentimentalt tömde jag den på glitter och pynt och packade ner den i sin kartong igen.
Annat var det förr. Jag beskrev här på bloggen för ett par år sedan hur mina julgransplundringar gick till när jag var barn.
Naivt nog trodde jag att allas julgransplundringar gick till så. Men tydligen var det väldigt lokalt. I vår lokala hyresgästförening, där jag sitter i styrelsen, har vi planerat att bjuda in till julgransplundring nu på söndag. Lekar, fika, godis till barnen. Och så Peka på granen.
De andra i styrelsen satt tysta. Ingen hade tidigare hört talas om något Peka på granen. Jag fick beskriva denna, i mitt huvud så välkända, sedvänja. Ja, så kan man ju kanske göra, blev reaktionen. Efteråt googlade jag på "peka på granen". Den enda relevanta träffen var mitt eget blogginlägg.
Jag har ju tidigare sagt att vi är ovanligt barnsliga i släkten, även som vuxna. Så: Är traditionen att peka på granen, på det sätt jag beskrev 2008 (se länk ovan), så pass lokal att den bara förekommer i vår familj? Vittnesmål om traditionen att peka på granen emottages tacksamt!
Mina grannar må ha tittat snett på mig och skvallrat i närbutiken om den där galningen som fortfarande har sin julgran uppe. Det kan inte hjälpas. Men ljusstakarna och adventsstjärnan plockade jag faktiskt ner i onsdags, på rätta dagen. Och i dag blev det hur som helst dags för granen. Helt osentimentalt tömde jag den på glitter och pynt och packade ner den i sin kartong igen.
Annat var det förr. Jag beskrev här på bloggen för ett par år sedan hur mina julgransplundringar gick till när jag var barn.
Naivt nog trodde jag att allas julgransplundringar gick till så. Men tydligen var det väldigt lokalt. I vår lokala hyresgästförening, där jag sitter i styrelsen, har vi planerat att bjuda in till julgransplundring nu på söndag. Lekar, fika, godis till barnen. Och så Peka på granen.
De andra i styrelsen satt tysta. Ingen hade tidigare hört talas om något Peka på granen. Jag fick beskriva denna, i mitt huvud så välkända, sedvänja. Ja, så kan man ju kanske göra, blev reaktionen. Efteråt googlade jag på "peka på granen". Den enda relevanta träffen var mitt eget blogginlägg.
Jag har ju tidigare sagt att vi är ovanligt barnsliga i släkten, även som vuxna. Så: Är traditionen att peka på granen, på det sätt jag beskrev 2008 (se länk ovan), så pass lokal att den bara förekommer i vår familj? Vittnesmål om traditionen att peka på granen emottages tacksamt!
