gemene man

"Bostadskarriär". För en del politiker är innebörden av ordet självklar: Man börjar i en hyreslägenhet, kanske i andra eller tredje hand, och byter successivt upp sig tills man bor i egen villa. Att hyra är dåligt, att äga är bäst. Tycker alltså en del politiker.

Men många människor väljer att hyra. Jag har tjatat om det innan, men det kommer som en överraskning för en del politiker. Många bor helt frivilligt i hyresrätt. Politikernas omsorg om att underlätta ombildandet från hyresrätt till bostadsrätt är bortkastad möda. Sedan stopplagen slopades har politikerna i 142 av landets kommuner förklarat sig mycket positiva till ombildningar. Men hur har det sedan gått? Jo, i hela 11 (elva) kommuner har det verkligen genomförts ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt, enligt SVT:s Rapport. Och sju av dessa ligger i Stockholms län.

Argumentet att själv kunna råda över sitt boende räcker inte, förklarar professorn i fastighetsekonomi, Hans Lind. Det krävs ett ekonomiskt incitament också.

Möjligheten att själv vara med och bestämma hur man vill ha det i området och i fastigheten går att få även i hyresrätt, genom t.ex. boinflytandeavtal och engagemang i Hyresgästföreningen. Och även i en bostadsrättsförening måste man ta hänsyn till vad grannarna vill. Dessutom riskerar i många delar av landet en ombildning att bli en ganska dålig affär rent ekonomiskt, särskilt i miljonprogramhus med eftersatt underhåll. Inte konstigt att intresset är lågt. Det är bara en del politiker som blir förvånade. Snopet, för dem.

Jag steg upp klockan halv fem i morse för att titta på simfinalerna. Sverige hade ju chanser till medalj, hade man sagt. Mellan simpassen visades brottning. Det begriper jag ingenting av. Simning är enkelt, den som först slår handen i kaklet vinner. Det begriper jag. Men i brottning står de och stångas en stund, sedan ligger de och bökar en stund, sedan snurrar de runt och någon får poäng.

Hur som helst, det verkade gå bra för svenskarna som brottades, och de hade ju också chanser till medalj, hade man sagt. Så när simmedaljerna uteblev jag tittade vidare på brottningen. Båda svenskarna vann sina kvartsfinaler. Sedan var det vanlig stiga-upp-tid, så jag gick och duschade och gjorde de vanliga morgonbestyren.

När jag så småningom kastade ett öga på tv:n igen, sprang en brottare runt mattan. Det var Ara Abrahamian. Han hade blivit bortdömd, förstod jag. Efter ett tag stod sammanhanget klart för mig. Detta skulle bli Aras revansch, efter att ha blivit bortdömd i Aten 2004. Silvret han fick då var ingenting värt, eftersom han kände att guldet borde varit hans. I fyra år har hans enda mål varit att ta guld i Peking. Då blir han bortdömd igen.

Nu tar till och med gamle OS-medaljören (silver i Tokyo 1964) och brottarpampen Pelle Svensson bladet från munnen och berättar hur det var på hans tid inom internationella brottarförbundet FILA. Mutor och mordhot verkar vara en del av själva konceptet. Det gör mig tveksam till om brottning egentligen har i OS att göra.

Brottning var en olympisk idrott redan i antiken. Men då var reglerna enkla. Brotta ner den andre, så att han har skuldrorna i backen. När du har gjort det tre gånger, har du vunnit. Nu verkar godtycket vara enormt, och framför allt avhängigt vem som betalat mest. Vad skulle Pierre de Coubertin sagt om det?

Nu har det hänt. Nu har man bekräftat att man hittat vatten på Mars. Och här sitter jag i värmen och är törstig...

Björn Berg har avlidit. I DN kallas han för Emils tecknare, men han var i ännu högre grad Alf Henriksons tecknare. Det är så vi medlemmar i Alf Henriksonsällskapet bäst minns honom.

Björn Berg gjorde ofta sina karakteristiska gubbar. Det går inte att missta sig på hans stil, oavsett om det var Emil i Katthult, Teskedsgumman eller illustrationer till Alf Henriksons dagsverser eller böcker om olika historiska ämnen.

Så sent som i fredags köpte jag ett begagnat exemplar av Alf Henriksons verssamling Aftonkvist (Bonniers 1966), med teckningar av Björn Berg. Men i en annan samling hittar jag faktiskt ett litet självporträtt av tecknaren. Det är ur Teckningar och vers (Bra Böcker 1976) som följande teckning (och vers) kommer.

Camilla Lindberg (fp), som röstade emot FRA-lagen, är kritisk mot gruppledaren Johan Pehrson. "Han är inte intresserad av att lyssna", säger hon.

Konstigt. Men, å andra sidan, han har väl inte tänkt sig en karriär inom FRA.

Jag kom hem från Luleå häromdagen, efter en väl genomförd förbundsstämma i Hyresgästföreningen. Tid att smälta intrycken.

Regionordföranden Esa Norojärvi hälsade oss välkomna, och sa att han förstod att flera av ombuden för första gången var så långt norrut. Han visste precis hur det kändes. Själv var han nära tjugo, innan han för första gången i sitt liv var så långt söderut som Luleå.

Jag har dock varit i Luleå förut. Men inte så här nära midsommar. Det blev ju aldrig mörkt...

Ett bestående intryck gjorde Sofia Jannok. Hon sjöng på samiska vid invigningen av själva stämman på lördagsmorgonen. Lyssna på hennes smakprov på hemsidan, bland annat Liekkas, som hon sjöng för oss i lördags, till ackompanjemang av enbart ståbas.

Själva stämman förflöt föredömligt. Efter hemkomsten har jag fått tid att gå igenom en del som blev liggande innan. Till exempel senaste numret av SABO:s tidning Bofast. De konstaterar, liksom jag skrev här i bloggen den 30 april, att det inte lär bli några sänkta hyror någonstans enligt Michaël Kochs utredning om allmännyttans villkor. Höjda hyror där det finns efterfrågan, javisst. Men inte motsvarande sänkningar där det finns bostadsöverskott. Orsaken till överskottet är inte att hyran är för hög, utan att jobben finns någon annanstans. Och i storstädernas förorter, ett annat område där marknadshyresivrarna tänkt sig att innerstans höjda hyror ska balanseras, där är bostadsköerna långa där också. Med utredningens förslag blir det alltså höjda hyror även där. Artikeln finns att hämta i pdf-format på Bofasts hemsida.

Göran Greider har en krönika där han konstaterar att Kochs utredning är ett demokratiproblem. Utredaren tar till EU som storslägga och starkaste argument - trots att EU inte har med saken att göra. Men EU är praktiskt på grund av sin ogenomskinlighet. Praktiskt att ta till för de politiska krafter som vill rasera den sociala bostadspolitiken alltså.

Nu tar jag midsommarledigt. Jag lovar att inte tänka på Koch på ett tag nu.

Tillsammans med hyresavierna för de kommande tre månaderna, fick jag ett extra blad från min hyresvärd. Det är tydligen en skrivelse som kommer från Fastighetsägarna centralt, för spridning via deras medlemsföretag till kunderna, det vill säga oss hyresgäster.

"Låt dig inte luras", är rubriken. Och så kommer ett antal påståenden som de i sin tur påstår kommer från Hyresgästföreningen, och som de vill bemöta. "Har du hört Hyresgästföreningens påståenden om chockhöjningar av hyror? I så fall gissar vi att du har en hel del frågor. Ge oss en minut, så ska vi ge dig några av svaren", skriver de.

Allt bottnar förstås i Michaël Kochs utredning om allmännyttans villkor, och den kritik som riktats mot den från Hyresgästföreningen, men också från t.ex. Sveriges Kommuner och Landsting och flera politiska partier.

"Kommer min hyra att chockhöjas?
Nej. I den statliga utredningens förslag finns en maxgräns för hyreshöjningar som alla måste följa. Dessutom kommer alla hyror även fortsättningsvis att förhandlas fram mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägaren."

Det är sant. Men förslaget i utredningen ruckar på den maxgräns som finns i dag, det vi gemenligen kallar hyrestaket. I dag är allmännyttans hyresnivå i en kommun vägledande. Utredningen vill slopa detta. Dessutom vill man att allmännyttan ska drivas affärsmässigt, alltså kunna gå med stor vinst. Varifrån kommer pengarna till den vinsten, om inte från hyresgästerna via hyran? Dessutom ska läget få extra genomslag. En hyresvärd ska kunna gå till hyresnämnden och hänvisa till efterfrågan, för att kunna höja hyran i attraktiva områden. Efterfrågan ska då mätas genom kötid och jämförelse med bostadsrättspriser.

Det blir kanske ingen chockhöjning (även om Hyresgästföreningens uträkningar visar på t.ex. en höjning med 150 procent i Gamla Stan i Stockholm). Men många kommer att få höjd hyra. Varför skulle annars Fastighetsägarna vara så positiva till utredningens förslag?

"Kommer marknadshyra att införas nu?
Nej. Det nya förslaget innebär att efterfrågan till en lägenhet blir en av många faktorer som tas upp i förhandlingen mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägaren."

Det finns i dagens debatt om hyresrätten en vanföreställning att en lägenhet med dagens system har exakt samma hyra i Stockholms innerstad som i förorten eller i glesbygden. Så är det inte. Läget spelar redan nu en roll i hyressättningen. Det finns även modeller för att värdera "efterfrågan", det vill säga hyresgästers egna omdömen. Mats Odell har själv uttryckt sig gillande om Malmömodellen. Den finns på många ställen, inte bara i Malmö, och ingår i det befintliga hyressättningssystemet. Genom ett systematiskt hyressättningsarbete väger man in vilka faktorer hyresgästerna själva värderar. Det är inte det samma som marknadshyra. Men utredningens förslag skulle innebära att hyran kan höjas med ett visst antal procent utöver inflationen per år, baserat på faktorer som om det finns bostadskö eller vad priset är på bostadsrätter i närheten. Bortsett från det trubbiga i sådana mått, tillåter det en glidning av hyresnivån i riktning mot vad verklig marknadshyra skulle innebära.

Med verklig marknadshyra kan en hyresvärd höja hyran ända tills bara en enda hyresgäst är beredd att betala priset. Det föreslås inte i utredningen. Men effekten blir ändå en höjning. Varför skulle annars Fastighetsägarna vara så positiva till utredningens förslag?

"Kommer jag att tvingas ifrån min lägenhet?
Absolut inte! En rad skyddsregler finns för att förhindra detta. Eventuella hyresförändringar kommer att ske på lång sikt och med stor försiktighet."

Besittningsskyddet som finns i dag är starkt, på goda grunder. Bruksvärdessystemet, gemensamma förhandlingar, allmännyttans hyresvägledande roll, möjligheten att överpröva i hyresnämnd, allt hänger ihop. Men utredningens förslag innehåller egentligen ingen spärr mot alltför höga hyror. En hyresvärd kan, om förslaget blir verklighet, komma med ett orimligt bud på hyreshöjning, låta förhandlingen stranda och gå till hyresnämnden, och hänvisa till bostadsköer och bostadsrättspriser. Hyresnämnden kan då ge tillåtelse till hyreshöjningar på fem procent årligen, så länge hyresvärden vill det. På tio år blir det 63 procent. Till slut blir det nästintill meningslöst att förhandla. Om alltför höga höjningar tillåts, spelar besittningsskyddet ingen roll - de boende har ändå inte råd att bo kvar, utan måste flytta.

Det kan vara lönsamt för en hyresvärd att på sikt "byta ut" hyresgäster i sitt bestånd - från de som inte har råd att betala så höga hyror, till de som har råd att betala mer. Det är nästan så att man tror att det är baktanken. Varför skulle annars Fastighetsägarna vara så positiva till utredningens förslag?

"Varför vill man ändra systemet?
Dagens system har lett till bostadsbrist, svarthandel och ombildningar till bostadsrätter. Idag kan en lägenhet i miljonprogrammet kosta mer än en på 'Stortorget'. Tycker inte du att något måste göras?"

Där kom argumentet att en lägenhet i förorten kan kosta mer än en mer centralt belägen. Men det är som sagt inte sant. Åtminstone inte av de skäl som fastighetsägarna anför - alltså att det skulle vara inbyggt i nuvarande hyressättningssystem. Centralt belägna lägenheter, som t.ex. i Gamla Stan i Stockholm, är ofta gamla eller mycket gamla. Det görs inte direkt någon nyproduktion där. Och där det finns centralt belägen nyproduktion, ligger också hyresnivåerna därefter. Skälet till storstädernas bostadsbrist, svarthandel och ombildningar är inte det nuvarande hyressättningssystemet, utan andra orsaker. Man kan tala om efterfrågan - men hur mycket efterfrågan det än finns, går det inte att "förtäta" Stockholms innerstad särskilt mycket.

Organisationer som Hyresgästföreningen och Jagvillhabostad.nu har tydliga idéer för framtidens boende och för utvecklingen av hyresrätten. Men det är inte Fastighetsägarna intresserade av. De är bara intresserade av att kunna höja hyrorna. Varför skulle annars Fastighetsägarna vara så positiva till utredningens förslag?

De som är födda i slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet hade alla möjligheter. Det sa alla till dem, och det trodde de på. De kom ut på arbetsmarknaden efter 90-talskrisen. Inga gränser fanns kvar, hela Europa hade öppnats. Men det var inte riktigt så enkelt.

I månadens nummer av Ordfront Magasin har frilansskribenten Kajsa Ekis Ekman en mycket läsvärd artikel med rubriken Den grundlurade generationen. För dagens unga är arbete och bostad inget man räknar med. Etableringsåldern - den ålder då tre fjärdedelar av en årskull har arbete - har krupit upp till 28 år. År 1990 var den 20 år. Det har till och med gått dithän att många unga idag inte vill etablera sig. Osäkerheten har blivit norm. Att få fast arbete och bostad ses som ett tvång ? att man då inte skulle har rätt att flytta eller byta arbete.

Att ha bostad och jobb hänger ihop med känslan av att vara medborgare, och därmed ha rätt att ställa krav på samhället. Artikeln är en ögonöppnare om ungdomens situation - och samhällets.

Golfare lever längre, rapporteras det.

Bah. Det tror jag inte på. Jag tror inte att man lever längre för att man fördriver dagarna med att gå och slå på en liten boll. Det bara känns så.

Nepal har avskaffat monarkin och infört republik. När tar Sverige efter?

Nepal - ett land att se upp till.

Min kompis Jalle säger så. "Majoriteten har alltid fel - det säger ju alla." Det är egentligen vad man kallar en självmotsägelse. För om alla säger så, då är de ju majoritet, och då har de fel, och då stämmer inte utsagan från början.

Men hur många är en majoritet? Fler än hälften, trodde jag. Men Aftonbladet har en annan definition. Frågan handlar om hur Sverige nu ska förhålla sig till Eurovisionens sångtävling, eller Melodi Grand Prix som våra närmaste grannländer kallar den. "Majoriteten - hela 27,9 procent av de röstande - har receptet klart för sig", skriver Aftonbladet.

En majoritet kan alltså bestå av 27,9 procent. Ursäkta, men just där tycker jag att Aftonbladet har fel. En majoritet ska vara över 50 procent, annars är det ingen majoritet.

Jag tycker också att de 27,9 procenten har fel. De tycker nämligen att det är juryns fel att Sverige placerar sig dåligt. Juryn som utgjorde halva röststyrkan i den svenska uttagningen till Eurovisionens sångtävling, alltså den tävling som kallas Melodifestivalen.

Ända sedan den avgjordes i Globen har det hetat att Sanna Nielsen var "folkets val" och Charlotte Perrelli var "juryns val". Men min poäng är att - det vet man inte! På grund av SVT:s röstningsregler kan ingen säga vad som egentligen var folkets val. Eller rättare sagt, vad som hade varit folkets val vid rättvisa förutsättningar. Folkets telefonomröstning pågick nämligen under hela tiden som jurygruppernas resultat presenterades. Vad hände då?

Jo, man kan misstänka (visserligen utan belägg, om inte SVT lägger papperen på bordet) att de som telefonröstat på Hero i högre utsträckning la av att ringa så fort juryernas resultat började ticka fram. Medan de som t.ex. ville telefonrösta på Empty Room eller Just a minute fortsatte att rösta som galningar så länge det gick. Som sagt, det finns inga belägg. Men blotta misstanken gör att man inte kan utnämna någon till folkets vinnare förrän SVT redovisar hur resultatet av telefonomröstningen såg ut innan första jurygruppen avgav sina resultat. (Det är det vanliga röstningsförfarandet vid allmänna val - hur skulle det se ut om man fick fortsätta rösta till riksdagsvalet i vallokalerna sedan kvällens valvaka börjat i tv?)

Nu har i alla fall svenska folket visat sig oförmöget att vaska fram ett topplacerat bidrag till den europeiska låttävlingen. Svenska folket väljer helst det som mest låter som ett svenskt schlagerbidrag. Det vill säga, så som det lät på 1980- och 1990-talen. Och jurygrupperna likaså, åtminstone just i år. För att någonsin kunna vinna eurovisionsmelodifestivalen igen kanske vi ska lägga ner Melodifestivalen, och låta SVT utse ett modernt slagkraftigt nummer med chans att vinna. Eller ge Alexander Bard i uppdrag att skriva alla bidragen i en svensk uttagningstävling, han brukar ju säga att han har koll. Fast han är förstås i minoritet.

Nu har jag haft ett möte med riksdagsmannen Jan Lindholm (mp), som jag omnämnt i ett tidigare inlägg här på bloggen. Mötet, som anordnats av Astma- och allergiföreningen, handlade mest om innemiljön och sjuka hus - vem har ansvaret när t.ex. en allergisk hyresgäst inte kan bo kvar på grund av fel i lägenheten, och vems försäkring ska täcka? (Läs mer om detta i Lindholms interpellation som länkas till i det tidigare inlägget).

Men vi kom också in på de aktuella bostadspolitiska frågorna om ägarlägenheter och utredningen om allmännyttan. Och det är som Lindholm mycket riktigt påpekar: Vilka hyresvärdar kommer att sänka hyran? Ja, han frågade oss i Hyresgästföreningen, men vi har inte heller något bra svar.

Tanken är ju nämligen att hyran ska få höjas i attraktiva områden, med cirka 5 procent om året (utöver vad som förhandlas fram utifrån andra kostnadsökningar). Detta kallar utredaren för ett efterfrågepåslag. Man menar då också att hyran på motsvarande sätt kommer att sänkas i oattraktiva områden, så att det liksom jämnar ut sig.

Men då har man inte tänkt på att det inte är samma bostadsbolag som kommer i åtnjutande av högre hyresuttag. För, som Lindholm sa, fastighetsägaren på Östermalm som kan höja sina hyror kommer inte att skicka över några pengar till ett bostadsbolag i Jokkmokk, för att de ska kunna sänka sina. Till och med inom samma kommun kan det vara olika bolag som har de "attraktiva" husen i centrum och de "oattraktiva" i ytterområdena.

Ingen som idag bor i en lägenhet kommer att få sänkt hyra till följd av efterfrågestyrd hyra. För varför skulle en fastighetsägare sänka hyran i en uthyrd lägenhet? Där finns ju redan en hyresgäst som betalar en viss hyra. Sänkningar skulle bara inträffa i helt outhyrda bestånd, men sådant är möjligt redan i nuvarande system, och har inget samband med att hyran skulle få höjas i andra områden.

Så vi kunde inte komma på något bra svar. Finns det hyresvärdar som vill sänka hyran? Det enda vi är säkra på, är att det finns hyresgäster som inte vill ha höjd hyra!

I dag rapporterar både BLT och Sydöstran att Föreningarnas Hus på Järnvägsgatan i Ronneby läggs ned. Styrelsen har inte fått det bidrag från kommunen som man begärt, och som ska täcka hyran för lokalerna som man hyr av Riksbyggen.

Man klagar också på dålig uppslutning från medlemsföreningarna. Av tolv föreningar var bara två representerade på årsmötet, som bevistades av inalles fyra personer. Det hade kanske varit lättare att vara med på årsmötet om man vetat om att det var! Till min förening Ronnebyrevyn, medlem i Föreningarnas Hus sedan starten, har vi inte fått någon kallelse. Vi sysslar visserligen med scenkonst av olika slag, men några tankeläsare a la Truxa är vi inte.

Lika bra det kanske. De gånger vi tidigare varit med på årsmötena har allt gått sin gilla lunk, och vi "utomstående" har mest betraktats som några onödiga typer som rubbar de invanda cirklarna. Man säger att man ville föryngra styrelsen. Men har man aktivt arbetat under året med att få fler föreningar att ansluta sig? Har man anordnat gemensamma aktiviteter, som t.ex. föreningsträffar kring intressanta ämnen, som kan locka även föreningar med yngre medlemmar? Jag vill minnas att en rollspelsförening är, eller har varit, medlem. Har man kontaktat dem för att höra vad deras medlemmar vill få ut av samarbetet med Föreningarnas Hus, mer än att kunna hyra lokalerna till lägre pris?

Jag vet bara att ingen från Föreningarnas Hus har kontaktat oss i Ronnebyrevyn för att höra om vi har några ungdomar som vill engagera sig, eller om vi har idéer för aktiviteter. Så vad har man gjort?

Kanske kan något gott komma ur den uppkomna situationen. Jag kan tänka mig att Riksbyggen vill få in ny verksamhet i lokalerna, på något sätt måste detta administreras. I bästa fall kanske det kan bildas en ny förening som är bättre på att samla föreningarna i stan, lyssna till deras önskemål och få igång verksamhet som passar flera. Alternativet är att göra bostäder av lokalerna, och göra stans föreningar husvilla.

Javisst, herr minister hette en engelsk tv-serie på 1980-talet. En parlamentsledamot hade plötsligt blivit utsedd till minister, och kämpade med departementsrävarna om hur ärendena skulle behandlas. Det var oklart vad man egentligen sysslade med på departementet, vilka frågor man hade hand om. Lika bra det, eftersom det var ett rent fiktivt departement i en komediserie.

Det svenska bostadsdepartementet är också fiktivt. Vi har nämligen inget, och har inte haft sedan 1991. (Den siste bostadsministern, Ulf Lönnqvist, blev sedan landshövding i Blekinge. Och den näst siste, Hans Gustafsson, hade ett förflutet i kommunalpolitiken i först Kallinge och sedan Ronneby, innan han blev civilminister 1973).

Att bostadsfrågorna, som ändå borde betraktas som en hörnsten i välfärdssystemet, saknar ett eget departement och en egen minister får en del egendomliga följder. Riksdagsmannen Jan Lindholm (mp) ställde i januari en interpellation (2007/08:330) till statsrådet Mats Odell, som brukar vara den som har hand om bostadsfrågorna i regeringen. Interpellationen gällde ansvarsfrågor kring mögelskadade bostäder. I debatten i kammaren den 22 februari var det dock miljöminister Andreas Carlgren som besvarade interpellationen, eftersom "arbetet inom regeringen är så fördelat".

I debatten deltog i övrigt de riksdagsledamöter som är insatta i bostadsfrågor, och som sitter i civilutskottet. Och så Carlgren, som vanligtvis har hand om yttre miljöfrågor. Innemiljön saknar minister, eftersom Odell är finansmarknadsminister och bara har hand om hur bostadssektorn ska finansieras (och det är illa nog). Mycket riktigt fick Lindholm inte heller något svar på sin fråga om vem som har ansvaret för de skador som uppkommit till följd av mögeldrabbade bostäder - och vem som har ansvaret överlag för det som rör bostadssektorn.

Nu har Odell fått utredningen om allmännyttans villkor på sitt bord. Den har kommenterats mycket på olika håll, så jag ska inte kommentera den mer här. Min ståndpunkt har jag redogjort för i tidigare inlägg (och i en intervju för Sydöstran 2008-04-07). Tidigare var Mats Odells stående kommentar att han inte ville kommentera utredningen innan den var klar. Nu är den klar. Nu vill han inte kommentera förrän remissinstanserna sagt sitt. När får vi veta vad ministern tycker?

Eller tycker han inget själv? I likhet med huvudfiguren i tv-serien Javisst, herr minister...